Så klart kom ett bakslag för maken. Det var först några dagar då allt gick riktigt bra, men sen började han få ont i höften. Ännu en ny (olidlig) magnetröntgen gjordes, och man hittade ett par nya fickor med var i höften. Ok, drän skulle sättas in och mer antibiotika. Det var nu man begick det som fick mig att ruttna ihop totalt. Man satte in dessa drän utan mer smärtis, utan någon bedövning, utan någonting! De sattes in under eftermiddagen, och när jag kom upp på kvällen före jobbet så var han alldeles förstörd. Ont som fan, och ledsen. Så på morgonen efter var det jag som gick upp och fick tag på läkaren och så tuggade jag lite taggtråd och framförde mina åsikter om det hela. Sen vart det fart. Smärtteamet kopplades äntligen in, och man satte in mer smärtlindring, så sen dess har det vänt igen. Jag vart rent ut sagt heligt förbannad, för så här ska det inte gå till. Han har gått igenom tillräckligt, och det finns sätt att göra detta på så att man inte behöver ha så ont.
Men som sagt, nu har det vänt igen, och i söndags var han upp i rullstol och vi tog en tur ut i friska luften och åt glass! Det gjorde honom gott, även om han blev trött rätt fort. Tack och lov att han är en envis djäkel! Och i går måndag, så hade han faktiskt stått upp i en sån däringa stå-stödsmanick 🙂 Känseln börjar så smått återvända från höften och ner, det går inte fort, men det händer i alla fall. Och i dag ska visst dränen tas ut.
Det har nu gått 5 veckor sen hela det här drog igång, och jag börjar bli lätt sliten. Mellan lillkillen, besök hos maken, och jobb så finns inte mycket ork kvar. Jag skulle behöva klippa gräset, ta hand om annat i trädgården, städa huset ordentligt, med mera med mera, men jag orkar inte riktigt. Ser verkligen fram emot min 2 veckors semester i slutet av april….
Under skalet på en sköldpadda 
Men är det inte makalöst att man på ett sjukhus inte ska kunna ge smärtlindring, Usch jag förstår att du är trött och sliten. Men order från sweden är att du ska vila så fort du får möjlighet, skit i dammtussar och dammiga bänkar, oklippt gräs och ogräs i rabatten. Det finns kvar, i promisse!
Ta hand om dig själv och lillen, ladda batterierna när du får möjlighet. Du lär ska ha ork när maken kommer hem också, och även om du är en ganska fantastisk människa så tror jag inte du är superwomen (ok lite då) .
Ja, jag var lite upprörd 🙂 Det har kommit ursäkter från både högt och lågt sen dess, men jag undrar ju i mitt stilla sinne hur det går för alla de patienter som inte har en ilsk svensk syrra som *pipes up*…. Tyckte nästan lite synd om läkaren som kom i vägen när jag jobbat en rätt hektisk natt, jag är inte så lätt att tas med då 🙂 Sen hade han mage att mitt i mina haranger försöka påpeka att *han var faktiskt väldigt sjuk* No shit Sherlock, jag var där, liksom 🙂 såna kommentarer gjorde det inte bättre precis.
Jo, jag inser ju det, att vila måste in på priolistan, för det går ju inte att jag rasar ihop mitt i alltihopa! Känner mig inte så mycket superwoman just nu, men bara 3 nätter till sen ska jag ha 5 dagars ledigt, och då känns det lite lättare igen.
GillaGilla
Men det låter förskräckligt att göra såna saker utan smärtlindring! Nu hoppas vi att det vänder ordentligt. Glass låter som bra meducin! Kramar till er alla!
Det är vidrigt, och inte ska de göra sånt på någon om jag kan avhjälpa det i alla fall. Tror inte de kommer att försöka något sånt igen, inte på honom i alla fall. Det finns ju tyvärr läkare som tror att det är bara att göra, ingen säger nåt. Men fel hade han i det här fallet, jag håller inte käft när det gäller mina patienter, så när det gäller min make lär det ju bli etter värre. Glass är skitbra meducin, det hjälper mot allt 🙂
GillaGilla
Taggtråd är bra käk när man vill framföra sin enkla åsikt i olika ärenden. Det blir liksom lite tydligare vad man menar.
Fortsätt stoppa glass i gubben, så är han snart som ny igen.
Ha de´.
Ja, det gav resultat i alla fall. Glass stoppar jag i honom så fort jag hinner, han är total glassoman 😎 Ha de ni me 🙂
GillaGilla
Ingen släkt i närheten som kan komma och städa lite? Eller har ni kanske rut-avdrag hos er med så kan ni ta in en firma för en gångs skull? För jag fattar att även om man försöker så är det inte så lätta att slå dövörat till alla de där måstena som man känner.
Men annars om mina förslag inte går så säger jag som Catta, det finns kvar sedan med. Vila!!!
I övrigt så gläds jag åt alla framsteg hos gubben hur små och långsamma de än är. Och jag har sett saker ske som ingen trodde skulle ske, så bara att något fortfarande händer, om än långsamt långsamt, gör att det finns all anledning till att ha massor med hopp.
</strong>Nej, släkten håller sig långt ifrån det som händer, bara en bror som bryr sig och han reser rätt mycket i sitt jobb. Rut-avdrag finns inte här. Jag försöker så gott jag kan, tack och lov har jag en förstående chef, så han satte mig på sickleave ett par nätter den här veckan. Nu får ju maken komma till spinal-enheten idag, så de kanske kan hjälpa oss lite mer. Det är svårt att få det att gå ihop med nattjobb, lillen, besök på sjukan, med mera med mera, ibland bara snurrar det i skallen och jag vet varken ut eller in. Men som du säger, det finns mycket som kan ske som man inte trodde från början, och jag är imponerad av hur han jobbar på för att komma framåt. Han satte ihop ett eget träningsprogram för att stärka benmusklerna i sängen, och det har han jobbat på med, minst 3 gånger om dagen, varje dag. Jag misstänker att jag skulle ha problem att hänga med på de övningarna…. Och nu kommer han ju att få lära sig andra tekniker för att klara vardagen hemma, så jag hoppas det här blir några positiva veckor framöver. De är ju specialister på sånt här där, och har resurser för att hjälpa.
GillaGilla